Klart jag aldrig kommer glömma någon nära som är död eller som kommer att dö. Men den som jag tänker på först är nog Alva, min systers hund som vi fick lov att ta bort innan sommarlovet. Hon var inte gammal eller så utan hon rymde när hon fick chansen och sprang och lekte med kaniner och höns som har dött av rädsla när hon vill leka. Det blev snabbt ett problem och min syster fick ta beslutet att ta bort henne. Tänker på henne jämt. 

           
           
           

Du finns alltid i mitt hjärta.
Saknar såklart andra som dött också, men skulle jag få välja skulle jag helst vilja ha tillbaka Alva.